Äntligen blev det dags för CRUFTs. Jag har varit kvalificerad flertalet gånger med olika hundar men inte haft modet att ge mig av till vänstertrafikensland. Denna gång hade Lena lovat att följa med och köra bilen så fort vi landa på Engelskmark. Dock var det lite nervöst om det skulle bli så eller inte eftersom Lena väntade på att hennes tik skulle gå I löp..men hon väntade, gladast var nog jag! Vi gav oss av på Tisdagen för en övernattning I Tyskland. Kl 14.15 dagen därpå skulle färjan avgår från Heuk van Holland till Harwich. När vi närmade oss Holländska gränsen fungerade inte GPSen. Som tur var hade vi våra telefoner och gamla hederliga KARTOR . Vi kom fram I god tid till båten så Flisa fick rasta sig ordentligt. Nu väntade 6,5 timmes båtfärd. Vi hade hyrt en hytt så vi kunde vila innan vi skulle köra 3 timmar I England. Men på båten träffade vi Louise som hade världens historia att berätta för oss om utgånget pass och ambassader hit och dit så vi hann inte sova mycket, men trevligt hade vi. Kl 00.30 nådde vi hotellet I Birmingham. Jag skrek inte så många gånger pga mötande trafik som jag trodde jag skulle göra.
Nu var det äntligen dagen D inne. Vi gick bort till utställningen som låg på 10 min gångavstånd från hotellet. Väl inne I hallen skulle vi leta upp ringen (som jag inte visste nummret på ) och leta fram startnummret till Flisa på hennes plats(som jag inte heller visste). Lena blev lite frustrerad på mig men det löste sig. Nu skulle vi få se 286 dalmatiner. 14.30 var hanhundarna färdiga. Ingen hanhund som imponderade på mig, tyvärr…det var några som hade varit snygga om det varit tikar. De hade fantastiska temperament och färger sen var det inget mer. Nu var det äntligen dags för Flisa. Juniorklassen bestod av 12 tikar. Efter en spännade genomgång blev Flisa placerad som 4de bästa juniortik. Fantastiskt roligt.
Nu blev det shoppingrunda. Tur var att Lena varit här tidigare som drog ut kartan från katalogen innan vi gick. Detta var ofantligt stort med obeskrivligt mycket saker att köpa…då undrar ni vad jag fick med mig hem? Jo en PINs ha ha ha..ett litet minne från CRUFTs 2016, det fick räcka, allt det andra har vi hemma också.
Det som jag har med mig starkast från CRUFTs är att alla, précis alla I hela England vet vad CRUFTs är. Det är så oerhört stort. Det pratas om det I radio och live sändning på tv vilket imponerade väldigt på mig.
Stort tack till Lena som tog mig till CRUFT och det allra största tacket får min kära Nicklas som stannade hemma för att ta hand om valparna. Vad hade man gjort utan vänner och familj !
